“När barnen blommar ut har man lyckats”

Fullt ös och alltid någon eller några extra vid middags­bordet. Både Malin och Niclas Henriksson är uppvuxna i stora familjer med hjärta för andra. Att bli familje­hem kändes inte som ett stort steg.

Malin Henriksson, My Henriksson och Niclas Henriksson.

"Jag fick känna tillhörighet och att de brydde sig, det var jätteviktigt för mig" säger My Henriksson som kom till Malin och Niclas Henriksson som tioåring.

– Vår stora tjej bor hemma, sen har vi två små och en kille på elva. Våra äldsta har flyttat hemifrån.

Det är lätt att tappa bort sig bland alla namn när Niclas Henriksson räknar upp hur familjen ser ut, vilka barn som bor hemma, vilka som är utflugna, vilka som är biologiska, vilka som är familjehems­placerade. Och så några barnbarn på det. Egentligen spelar det ingen roll, barnen är viktigast för familjen Henriksson oavsett var de kommer ifrån.

– För oss handlar det om att se varje barn, stötta och få dem att känna sig trygga i sig själva. Det är ingen raket­forskning. Att se ett barn blomma ut och skapa sin egen identitet är fantastiskt, då har man lyckats som förälder, säger Niclas Henriksson.

Lugnt och tryggt

Niclas och hustrun Malin började som kontaktfamilj där de tog emot ett barn varannan helg och delar av semestern. För omkring tio år sedan tog de steget att bli familje­hem och My kom in i deras liv.

– De är avslappnade och coola, fast kan ändå ha hårda regler. Som barn känner man sig lugn och trygg med dem. Det här är min familj, säger My som i somras tog studenten och nu är på väg in i vuxenlivet.

Hon kommer väl ihåg hur hon som tioåring kom till familjen, hur hon testade gränser och ville se om Malin och Niclas stod kvar.

– Det var jobbigt i början när man ska försöka hitta sig själv samtidigt som man ska hitta sin plats i familjen och försöka släppa gamla mönster. Men jag kände att jag fick uppmärksamhet och att de brydde sig, jag fick känna tillhörighet och det var jätteviktigt för mig, säger hon.

Familjen Henriksson bor i lägenhet i centrala Vetlanda och är en aktiv familj med ett stort förenings­engagemang. Idrotten spelar en viktig roll i deras liv, både Malin och Niclas har ledaruppdrag och barnen spelar bland annat fotboll och innebandy.

– Vi vill gärna att barnen ska få med sig friskvård och rörelse­glädje som en del av vardagen och vi uppmuntrar dem att hitta sin grej, vare sig det är idrott eller något annat där de kan få utlopp för sin egen inspiration och kreativitet eftersom det bygger en identitet. Att ge varje barn egentid där de får fokusera på sin aktivitet känns också jätteviktigt för oss, säger Niclas.

Skapa biologiskt nätverk

Som familjehem har paret kontinuerlig kontakt med barnens biologiska familjer.

– Ibland är det föräldrar, ibland är det andra släktingar, det kan se lite olika ut. Men det går nästan alltid att bygga ett biologiskt nätverk och jag tror att det är viktigt för barnet att veta att det finns, säger Malin.

Hon och Niclas sköter allt kring barnen, som sjukvårdsbesök, psykolog­kontakter och skolmöten vid sidan av förskola, fritids, skola, jobb och aktiviteter.

– Det gäller att se till att få livet att funka, man ska vara medveten om att en del barn har med sig ganska mycket i rygg­säcken och kan reagera med både frustration och irritation. Det är viktigt att hela familjen är engagerad och känner att man orkar tillsammans, säger de och uppmanar andra att våga ta steget.

– Vi förstår att nöden är stor, det finns många barn som behöver en trygg plats. Som familjehem får man ett arvode men tänker man att man ska göra det för pengarna så kan man lägga ner direkt. Det är 24 timmar om dygnet och sömn­lösa nätter, men det är också enormt utvecklande.