"Att vara kontaktfamilj ger mer energi än det tar"

Tina och Janne Kronblad hade ingen tidigare erfarenhet av placerade barn och ingen av dem kommer från någon stor familj. Men de hade en gemensam vilja att göra en samhällsviktig insats och kände att de hade tid och utrymme att ta sig an ett eller flera barn i behov av stöd.

Ett par hästar kliver lugnt omkring i hagarna utanför familjen Kron­blads hus och tar några tuggor av det sista sensommar­gräset medan hunden Challe snor omkring som en virvel­vind på parkett­golvet, ivrig att hälsa.

– Han älskar människor, särskilt barn. Ett av de barn vi brukar ha här hade högst på sin önske­lista att få en egen hund så han och Challe har verkligen funnit varandra, säger Tina och klappar om det svartvita charm­trollet som rullar ihop sig till en boll på mattan vid hennes fötter och på hundars vis lägger sig tillrätta för att lyssna på samtalet.

Här på landet har paret skapat sin egen oas, bland djuren och lugnet, tillsammans med yngsta sonen.

– Eftersom Viggo är en sladdis så ville vi gärna ta emot yngre barn så att han får möjlighet att växa upp med barn i sin egen ålder och allt vad det innebär med hänsyn och ansvar, säger Janne och Tina.

De har varit kontakt­familj sen Viggo var liten och några av de barn de tar emot har funnits med i många år.

– Vi har extra­barn tre av fyra helger i månaden och ibland någon dag i veckan. Det är en nivå som passar för oss och det liv vi lever.

Del i familjelivet

Att vara kontakt­familj innebär att vara en resurs för en annan familj som av olika anledningar behöver avlastning och stöd regel­bundet. Kontaktfamiljen samarbetar med barnets föräldrar och fungerar som en slags extra­familj under en period för ett barn eller en syskon­skara.

– Det är mysigt att ha barnen här, de är med i vårt familje­liv och deltar i sysslorna på gården. Det de behöver mest är oftast lite lugn och ro. Vi försöker hitta lösningar som funkar både för barnen och för oss. Vi är en väldigt hemma­varande familj, vi umgås med släkt och vänner som vanligt och åker vi på kalas till exempel så hänger de med. Nu har vi haft dem så länge så de känner ju vårt nätverk och är trygga här, men det är ju förstås en utveckling som skett successivt, säger Tina.

Ibland har hon funderat på att bli familje­hem och ta emot ett eller flera barn på heltid, men för närvarande är kontakt­familj ett åtagande som passar hela familjen.

– Jag skulle absolut rekommendera andra att ta steget. Det är värdefullt och berikar mer än det tar energi, vi ser det inte som någon belastning, säger Tina.

– Ingen av oss har någon erfarenhet av detta sedan tidigare, men vi tycker att det är roligt med barn och känner att vi gör en samhälls­nytta. Vi är inte perfekta på något sätt, vi är helt vanliga människor, säger Janne.